Gemensamt svar till
Förbud mot köp av sexuell tjänst:
En utvärdering 1999–2008 (SOU 2010:49)
Betänkandet av Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst, SOU 2010:49 Förbud mot köp av sexuell tjänst: En utvärdering 1999–2008 (”Betänkandet”) dokumenterar och analyserar Sveriges decennium av erfarenhet med sexköpslagen (BrB 6 kap. 11 § [2005], tidigare Lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster) (”lagen”).
Betänkandet fastställer att lagen tillkom för att främja jämställdhet (SOU 2010:49, 55, 99), samt visar att lagen har väsentligt minskat prostitution (108) och människohandel i Sverige (131, 145) genom att avskräcka såväl människohandlare och hallickar (122-23, 227) som torskar. Farhågor och rykten att prostitution skulle drivas ”under jorden”, eller att förhållandena för och våldet mot prostituerade personer skulle bli värre, har bevisligen inte förverkligats (127-28, 151-52). Domstolar har prövat och bötfällt tillräckligt antal torskar för att få såväl normativ som bestraffande genomslagskraft (202; tabell 6.2; 204, tabell 6.4). Åtalen mot köpare anses också hjälpa till att göra åtal mot ; 204, tabell 6.4) hallickar och människohandlare mer effektiva (223). Svenska folket i stort stödjer lagen (124).
Dessa resultat visar att den svenska modellen för att få en ände på prostitution – avkriminalisera offren och kraftfullt kriminalisera förövarna, inklusive köparna – ett förhållningssätt som numera leder världen på detta område, är fördelaktigt, accepterat och fungerar enligt intentionerna (225-30).
Välkomna steg som rekommenderas för att stärka lagens effektivitet inkluderar att skärpa straffen (237ff, avsnitt 7.2.3), att inrätta ett nationellt centrum om prostitution & människohandel för forskning och för att centralisera policyutveckling (233ff, avsnitt 7.2.2), att inbegripa brott utomlands (avsnitt 7.2.6) och att tillåta domstolar att tilldöma prostituerade personer skadestånd som målsägande (247, 251, avsnitt 7.2.4).
Centrum om prostitution och människohandel
Som tillägg till dess angivna mandat (236) bör Centrum om prostitution
och människohandel samla in och analysera information om skadorna
och åkommorna som åsamkas prostituerade människor på
grund av prostitution, inklusive i pornografi, en verklighet mycket väl
fastslagen Not 1. som påkallar ytterligare
djup och specificitet, individuellt och kulturellt. Sådan information
skulle hjälpa till att stödja expertis angående de skadeståndskrav
Betänkandet säger att prostituerade personer kan söka (250-51)
samt hjälpa till att specificera adekvat stöd. Centrumet bör
också studera prostituerande män, information om vilka är
inadekvat. Användandet av prostituerade människor i pornografi
bör också forskas om för ”en samlad bild av situationen
i Sverige över tid” (234) under regeringens handlingsplans
fokus på ”sektorsövergripande angreppssätt”
(235).
Betänkandet avvisar mycket riktigt en fast uppdelning emellan två nivåer av allvarlighetsgrad (246) till förmån för en lista av försvårande omständigheter ägnat att påverka straffvärdet (240). Som tillägg till ålder bör kön vara att betrakta som en utsatt situation. Not 2. Som tillägg till fokus på psykologiska dimensioner av stöd till prostituerade människor skulle hjälpprogram och socialtjänst kunna utveckla policy som tar itu med materiella behov, inklusive arbetsträning och utbildningsglapp, för att möjliggöra för dem att försörja sig själva på det sätt som de själva vill.
Prostituerad person som målsägande
Insiktsfullt noterar Betänkandet att Sveriges intresse i att förbjuda
köpet av sex är dubbelt: att på samma gång eliminera
den ojämlikhet hos dem som utnyttjas i prostitution och genom detta
skydda den allmänna ordningen som helhet.
Enligt Utredningens tolkning behöver Högsta domstolens fastställande av en underrätts dom som uttalat att lagen ”närmast är att se som ett brott mot allmän ordning[,]” NJA 2001, 527, 532, inte betyda att det uteslutande är så. Förvisso har ingen domstol funnit att köpet av sex inte också kan och på samma gång bli betraktat som ett brott mot personen som köps – tänkbart i varje fall. Betänkandet fann följaktligen inga rättsliga hinder för prostituerade personer som gör anspråk på skadeståndskrav gentemot sexköpare under sexköpslagen i dess nuvarande form (SOU 2010:49, 250-251). Not 3.
Betänkandet löser inte fullt ut den rättsliga frågan huruvida alla som blir köpta i prostitution är utnyttjade i prostitution och således en målsägande för rättsliga syften (76), även om det mycket riktigt drar slutsatsen att lagen ”är mer av ett brott mot person än ett brott mot allmän ordning även om dess bakgrund har inslag av båda” (81). I sammanhanget av såväl bakgrunden och tillämpningen av sexköpslagen som könsdiskrimineringsanalys och välkänd forskning på effekterna av prostitution på prostituerade människor blir slutsatsen att prostitution är en kränkning av mänskliga rättigheter, och som sådan per se skadlig för den köpta personen och följaktligen för samhället som en helhet, mer än nog styrkt.
När frågan om skada diskuteras tycks Betänkandet (250) underförstått vara kluvet angående vilka skadornas karaktär det är som lagen riktas emot. Vad som lagstiftats emot råder ingen ambivalens. Sexköp är ett brott mot mänskligheten, jämlikheten, och värdigheten hos den köpta personen och således det svenska samhället. Det är inte ett brott mot moralen hos den köpta personen eller någon annan. Det är följaktligen inte ett brott på grund av att det är en ”förnärmelse” i bemärkelsen av att väcka anstöt. Skadan under lagen är inte att den prostituerade personen kände sig förnärmad i den moraliska bemärkelsen, utan att det är objektivt skadligt för den personen att bli köpt för sex i den sociala empiriska bemärkelsen. Personer i samhället utöver de direkt köpta må känna sig lika mycket eller mer förnärmade av att andra personer köps och säljs för sex utan att därigenom ådra några skadeståndskrav under lagen. Den som enskilt inte upplevt att ha skadats av att bli köpt för sex kommer, får förmodas, inte söka skadestånd, men ett åtal för sexköp kan likväl ske om bevisning finns.
Som Betänkandet tydligt såg, i prostitution ”blir uppdelningen i frivillig och ofrivillig prostitution . . . inte relevant” (59; se även 249). Det får förmodas att prostitution är skadligt för personer som ofrivilligt prostitueras och som, får antas, väsentligen, alla är personer i prostitution. Ingen som köps för sex är jämlik med sin köpare i akten. Ingen summa pengar kan eller kommer att betala för det som tas. Att köpas för sex är att bli utnyttjad som en socialt underlägsen på grund av den positionen. Som en fråga om verkliga realiteter är att köpas för sex uppenbarligen skadligt för den person som köps. Not 4. Könsdiskriminering är sannerligen skadligt för samhället, men det har aldrig inneburit att de enskilda som direkt diskrimineras emot betraktas som inte skadade. Förvisso, hur prostitution kan skada samhällsordningen om ingen person i samhället blir skadad av den är svårgreppbart. Not 5.
Om det är rättsligt möjligt för sexköpslagen som den står att erkänna att varje person som köps för sex därmed lider skada, vilket Betänkandet funnit, så är det möjligt för dem alla att erkännas som skadelidande i egenskap av att ha köpts för sex per se. Huruvida en person som köps, eller som försökts köpas, har eller inte har rätt att betraktas som en målsägande är således inte väsentligen en fråga att avgöras från fall till fall, i motsats till Betänkandets synsätt (se avsnitt 7.2.4). Emellertid, hur mycket skada som vållats – mängden skada hos varje person i varje situation – är lämpligen en fråga att avgöras från fall till fall. Frågan om en parts skadelidande är alltså lämpligen inte en fråga om ansvar utan om skadestånd. Ett sådant förhållningssätt, förutom att vara korrekt i verkligheten, som princip, och som policy, är också med lätthet långt mer tillämpbart än att döma om varje prostituerad person alls lidit skada.
Denna analys kan hävdas även stämma överens med kontentan i den underliggande ståndpunkten till Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut vilket ansåg lagen ”närmast” riktad mot skadorna på samhällsordningen under processen av att ett straff höjdes, inklusive för försök – ett beslut som fastställdes av Högsta domstolen. NJA 2001, 527, 532 (HovR).
Där förefaller Domstolen inta synpunkten att oavsett kvinnans särskilda situation, och oberoende av hur långt transaktionen fortskridit, så är försök att köpa en person för sex alltid en negativ samhällelig gärning. Att Domstolen valde att lokalisera försöksbrottet huvudsakligen i den offentliga ordningen var dess sätt att lyfta upp, belysa, och göra skadan universell, inte eliminera den. Enkelt uttryckt, den prostituerade personen är inte den enda som berörs av försök till köp av den personen för sex; genom denna person, om gärningen förblir ostraffad, eller otillräckligt straffad, blir hela samhället påverkat, oavsett om den enskilde vid detta tillfälle lider särskild skada eller faktiskt blir köpt eller bara försöks köpas. Därav Högsta domstolens fastställande av ställningstagandet ”att det inte finns skäl att anse att straffvärdet för brott på försöksstadiet avviker i sänkande riktning gentemot ett fullbordat brott.” NJA 2001, 527, 532 (HovR).
Sett från detta ljus är prostitutionen som institution, som den utkristalliserats i gärningen köp av en person för sex under svensk rätt, alltid skadlig. Detta är anledningen till att samhället har ett intresse i att bestraffa försök: därför att de kränker jämlikheten och människovärdet och även, får förmodas, därför att de avses verkställas. På ett sätt är den köpta personen stand-in för att samhället som helhet lider skada. Förvisso skadas hon av gärningen mer än någon annan i samhället, vilket Betänkandet tydligt uppmärksammar (SOU 2010:49, 250). Not 6. På samma sätt som att bestraffa försök är avgörande för brottsprevention kan gottgörelse av dem, liksom fullbordade sexköpsgärningar, genom skadestånd komma en god bit på vägen som botemedel. Återigen, den rätta frågan för domstolar är att bestämma skadeståndets storlek vid varje specifikt tillfälle, inte huruvida någon skada skett.
Vidare, om offret för sexköpet är att betrakta som målsäganden kan polisen och åklagaren bli mer benägna att ta itu med dessa fall effektivt och i god tid, innan preskriptionstiden löper ut (se SOU 2010:49, 181).
Brottsofferersättning bör följaktligen finnas tillgängligt för prostituerade personer. I över trettio år, från 1977 års Prostitutionsutredning till Kvinnofridspropositionen till 2005 års tillägg till sexköpslagen, har Sverige genomskådat den föråldrade lögnen som säger att köpa en person för sex är ett brott utan offer.
Att inta detta förhållningssätt borde också eliminera den kvarvarande, nu undanträngda, möjligheten att en köpt person, om endast ett vittne, fortfarande kan betraktas som att ha utfört en brottslig eller försumlig handling (se t ex SOU 2010:49, 221; diskuterande vad som benämns ett ”gammalt ärende” från 1957 hos Justitieombudsmannen [JO] angående en ”vanärande handling”). Ingen prostituerad person bör, på grund av att befinna sig i prostitution, bli betraktad som kriminell, försumlig, eller vanärande. Att förtydliga detta kommer att förbättra åtalseffektiviteten i kopplerimål (se 222) samt harmonisera behandlingen av dessa personer generellt under svensk rätt.
Pornografi
Utan referens uttalar Betänkandet, i sammanhanget striptease, ”Liksom
det svenska förbudet omfattar det norska förbudet inte heller
gärningar som innebär framställning av pornografiska filmer”
(138). Faktum är att ingen rättskälla, lagstiftande eller
dömande, framställer skapandet av pornografi som undantaget
från sexköpslagen. När visuell pornografi tillverkas blir
sex som regel köpt för att göra detta. Jämställdhetsmotivet
för sexköpslagen stödjer varken mer eller mindre att köpet
av sex täcks när pornografi görs av det än när
det inte görs. Utnyttjandet och viktimiseringen av kvinnorna och
barnen, personernas ojämställdheter, handlingarna, och kontexten,
samt den skadliga effekten på samhället och dess jämlikhet
är desamma. Not 7. Människorna som
är inblandade är också desamma, liksom handlingarna är.
På vilket sätt en handling som är ojämlik och exploaterande
när den inte fotograferas blir jämlik och stark när en
bild tas av den är oförklarligt. Faktum är att fotografiet
förstärker skadan för den prostituerade personen, som sedermera
blir visuellt för evigt sexuellt kränkt och såld offentligt
som och för sex.
Ett undantag för sex som köps för att göra pornografi förlöjligar och underminerar sexköpslagen. Ett pornografikryphål skulle irrationellt erbjuda ett försvar till vilken sexköpare som helst som fotograferar sitt sexuella användande av en prostituerad person med sin mobiltelefon, eller vilken bordell som helst som tar bilder genom sina kamerainstallationer. Allt en bordell skulle behöva göra för att lagligt fortsätta sin verksamhet är att installera kameror i alla rummen och sälja filmstycket. Lagen är redan tydlig att det är oväsentligt om sexet betalas för av en person annan än den som har sex. Denna kontext för köpet av sex – det, i perspektivet av sexköpslagen, är allt som att göra pornografi innebär – bör tas itu med från fall till fall, och inte uteslutas av ett ipse dixit som saknar rättskälla eller princip. Precis som med lagen om våldtäkt så riktar sig denna lag bara mot sexuella handlingar köpta för att göra pornografi, inte de resulterande materialen.
Jämlikhet inför lagen
Det faktum att aktörer i rättsystemet inte identifierat bristen
på jämlikhet inför den befintliga lagen för personer
i prostitution som ett problem under Utredningens arbete betyder inte
att den existerande lagen erbjuder dem jämlikhet i upprätthållandet
av lagen, åtal, eller domslut för brott begångna emot
dem. Not 8. Sexköpsbrott glöms ofta
”bort” tills de preskriberas (181). Detta, sammantaget med
den låga prioritet som iakttagits för sexköpsåtal
(217), kan, om det inte avhjälps, visa sig vara en grund för
processande å prostituerade personers vägnar under den svenska
grundlagens jämlikhetsstadganden (Regeringsformen [RF] 1 kap. 2:1
& 9 §§, 2 kap. 12-13 §§, tillgängligt via
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3925).
Vänligen inskickat,
Emma
Medlem i PRIS (Prostituerades Revansch i Samhället)
Melissa Farley
PhD, Executive Director
Prostitution Research & Education
San Francisco
Ruchira Gupta
Founder-President
Apne Aap Worldwide
India
Carina Hägg
S-kvinnor, Internationell talesperson
Riksdagsledamot (s)
Ebon Kram
F.d. ordförande, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer
i Sverige (ROKS)
Föreläsare
Ewa Larsson
Samhällsvetare
F.d. riksdagsledamot och ordförande för Gröna kvinnor
Catharine A. MacKinnon
Professor of Law
University of Michigan, Harvard University
Special Gender Adviser to the Prosecutor, International Criminal Court,
The Hague (*)
Norma Ramos
Executive Director
Coalition Against Trafficking in Women (CATW)
Nozizwe Madlala-Routledge
Executive Director
Embrace Dignity
Cape Town, South Africa
Gudrun Schyman
f.d. partiledare och riksdagsledamot
f.d. talesperson och grundare av Feministiskt initiativ (F!)
Sidsel
Medlem i PRIS (Prostituerades Revansch i Samhället)
Max Waltman
Doktorand
Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet
(*) Affiliations for identification purposes only.
Noter:
1. Urval från bland denna
starka forskningstradition är Melissa Farley m fl., “Prostitution
and Trafficking in Nine Countries: An Update on Violence and Posttraumatic
Stress Disorder,” i Prostitution, Trafficking and Traumatic Stress,
red. M. Farley (Binghamton, NY: Haworth Maltreatment & Trauma Press,
2003), 33-74; Hyunjung Choi m fl., “Posttraumatic Stress Disorder
(PTSD) and Disorders of Extreme Stress (DESNOS) Symptoms Following Prostitution
and Childhood Abuse,” Violence Against Women 15, nr. 8 (2009): 933-51;
John J. Potterat m fl. “Mortality in a Long-term Open Cohort of
Prostitute Women,” Am. J. Epidemiol. 159, nr. 8 (2004): 778-85;
Attorney General’s Commission on Pornography, “The Use of
Performers in Commercial Pornography,” i Final Report, 2 vol. (Washington,
DC: U.S. Dept. of Justice, 1986), 837-900, tillgängligt via
http://www.communitydefense.org/lawlibrary/agreport.html.
Även tillgänglig som “The Use of Performers in Commercial
Pornography,” i Final report of the Attorney General's Commission
on Pornography, red. Michael J. McManus (Nashville, Tenn.: Rutledge Hill
Press, 1986), kap. 17; ss. 224-45; Christopher N. Kendall, Gay Male Pornography:
An Issue of Sex Discrimination (Vancouver, Can.: Univ. of BC Press, 2004);
Mimi H. Silbert och Ayala M. Pines, “Occupation Hazards of Street
Prostitutes,” Criminal Justice and Behavior 8, nr. 4 (1981): 395-99;
Mimi H. Silbert och Ayala M. Pines, “Sexual Child Abuse as an Antecedent
to Prostitution,” Child Abuse and Neglect 5 (1981): 407-10; Mimi
H. Silbert och Ayala M. Pines, “Pornography and Sexual Abuse of
Women,” Sex Roles 10, nr. 11/12 (1984): 857-68.
2. Psykiskt sjuk, en försvårande omständighet, inkluderar posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), se American Psychiatric Association, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV-TR), fjärde reviderade uppl. (Wash., DC: Am. Psychiatric Press, 2000), 467-468; Am. Psychiatric Ass’n, Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR, översättning J. Herlofson & M. Landquist (Danderyd: Pilgrim Press, 2002), 160-62, en respons på extrema övergrepp som är mycket vanlig bland prostituerade personer. Se Farley m fl., “Prostitution and Trafficking in Nine Countries,” supra not Fel: Det gick inte att hitta referenskällan särskilt ss. 44-48; Hyunjung Choi m fl., supra not Fel: Det gick inte att hitta referenskällan ss. 933-51.
3. Om denna fråga blev löst lagstiftningsmässigt skulle lagen kunna lyda, ”Det är ett brott att köpa en person för sex.” Betänkandet fann med rätta ingen förändring nödvändig för prostituerade personer att söka och bevisa skadestånd.
4. För endast en del av den samhällsvetenskapliga dokumentationen, se fotnot Fel: Det gick inte att hitta referenskällan supra.
5. Såsom Betänkandet uppmärksammar, ”Brottet är inte heller av sådan förseelsekaraktär att detta leder till slutsatsen att det inte finns någon målsägande” (250).
6. ”Den som utnyttjats av någon som köpt en sexuell tjänst intar en särställning i förhållande till andra som känt sig kränkta av brottet” (250; referens bortagen).
7. För viss bevisning, se Melissa Farley, “’Renting an Organ for ten Minutes’: What Tricks Tell Us about Prostitution, Pornography, and Trafficking,” ur Pornography: Driving the Demand in International Sex Trafficking, red. David E Guinn och Julie DiCaro (Los Angeles: Captive Daughters Media / DePaul Univ. Int’l Human Rights Law Institute, 2007), 146, 422 n298 (finner att bland de prostituerade personer som kartlades i nio länder, de 49% (n = 802) som uppgav att de använts i pornografi diagnosticerades med statistiskt “signifikant mer svårartade symptom” av posttraumatisk stressyndrom (PTSD) än de som inte uppgav att de använts i pornografi; Pearson r = 126, p = .001, n = 749).
8. Petitioners et al., Förslag
till regeringens utredning av sexköpslagen / Suggestions to the Government’s
Review of the Sex Purchase Act (Sweden) (2010) (officiellt mottagen av
regeringens utredare den 17 mars 2010), tillgängligt via
http://www.statsvet.su.se/homepages/max_waltman.htm.